Raymond Murray Schafer föddes 1933 i Kanada och är en tonsättare och författare som verkligen intresserat sig för ljud och ljudlandskap. I Ljudbildning. Hundra övningar i konsten att lyssna och skapa ljud presenterar han en samling övningar för att utveckla lyssnandet. På 70-talet praktiskt taget uppfann han disciplinen akustisk ekologi som bland annat kombinerar akustik, geografi, psykologi och estetik. Schafer förklarar det som förhållandet mellan ljuden och omgivningen. Om det här förhållandet inte är balanserat eller harmoniskt skapas bullerstörningar.
Schafer delar in lyssnandet i fokuserat och perifert, som handlar om att vi lägger märke till vissa ljud och andra knappt alls. Ett exempel skulle kanske kunna vara en klockas tickande som vi inte lägger märke till förrän vi fokuserar på det. Schafers begrepp ljudlandskap heter på engelska soundscape och som översättarna påpekar skulle en mer direkt översättning vara ljudskap i likhet med landskap, men i Sverige används alltså ljudlandskap. Med ljudlandskap menar Schafer den akustiska miljön, den totala mängden ljud som hörs på den plats man befinner sig på.
Han ställer inledningsvis en del intressanta frågor, till exempel om det kan vara så att vissa ljud är “kulturellt diskriminerade” så att de inte hörs. Man skulle kanske kunna tänka sig att vi är så vana vid vissa kroppsljud att vi inte har förmågan att höra dem. Om jag minns mina föreläsningar i musikpsykologi rätt så “sänder” även örat ut vissa signaler även om detta är minimalt och jag tror inte att det är hörbart. Man läser också lite var stans att det ska vara en viss upplevelse att befinna sig i ett helt ljudisolerat rum eftersom man då hör alla kroppsljud som normalt döljs av omgivningens ljud.
Många av tipsen i boken är mest lämpade för grupper och vissa verkar kräva en hel del förberedelser, men flera kan man lätt göra själv. Han tipsar till exempel om att skriva ljuddagbok i vilken man kan skriva ner ovanliga ljud man stöter på eller tankar om ljudmiljön rent allmänt.
Schafer nämner John Cage på ett ställe och jag tror att han har inspirerat en del i tipsen om tystnad. Han framhåller att man gärna kan pröva att inte tala i ett antal timmar eller dagar och påpekar också kopplingen till många religioner och filosofier som använt sig av denna metod för olika syften.
Övning nummer 20 handlar om “könsspecifika” ljud, om “typiska ljud som hör samman med respektive kön”. Jag tänker att en sådan lista kan tendera att bli ganska fördomsfull, exempel som ges är motorsåg mot symaskin. Dock kan jag gå med på att födslovåndor möjligtvis kan generaliseras till kvinnligt kön, men till vilken nytta egentligen? Vad ska du med den informationen till? Jag vill inte göra en direkt liknelse, men det hade varit intressant om Schafer också tipsade om att lista “typiska ljud som hör samman med respektive ras”.
Hörselhägringar är när ett ljud förvandlas till något annat och får en ny betydelse. Han ger exempel på att man kan tycka att ljud från vågor eller vattenfall innehåller gåtfulla ljud, “liksom ropande röster”. Först greppade jag inte riktigt vad han menar, men kom sedan på mig själv med att hitta vokaler i det surrande ljudet från fläkten i tvättstugans torkrum. Det här är ett riktigt intressant fenomen. Det verkar handla om ljud som rör sig i något slags spänningsfält mellan input och output, hur mycket är det egentligen som man hör och hur mycket skapar man själv i hjärnan?
Jag kommer också att tänka på den fantastiske pedal steelgitarristen Pete Drake som bland annat spelar på Bob Dylans Nashville Skyline (till exempel på Lay Lady Lay). Det fantastiska med hans “talking steel guitar” är att han får instrumentet att sjunga orden i låtarna. Om man redan är bekant med texten blir det extra tydligt eftersom man inser att man själv “fyller i” texten. Lyssna på honom här, speciellt 5:00 in där tekniken förklaras. Det handlar alltså om att manipulera ljudet genom att forma munnen på olika sätt via en talk box.
Även om det inte alls är hans fokus här så tar han även upp inspelning av ljud. En övning han tipsar om är att försöka spela in ett enskilt ljud så klart och tydligt som möjligt utan störningar, en uppgift som inte låter så enkel om man till exempel befinner sig utomhus. I samband med det här nämner han också att man kan spela in ljud för att bevara dem för framtiden.
Parallellen till fotografering kommer upp och jag funderar själv på tanken att dokumentera resor via ljud istället för fotografi som verkar vara standard. Det låter som en ganska dålig idé till att börja med. Synsinnet känns mer primärt och mer exakt på något sätt, speciellt om man vill dela med sig av sina upplevelser med andra. Men jag tycker det verkar vara en intressant idé att i alla fall prova. Jag har lite ambivalenta känslor inför fotografering på resor. På ett sätt känns det som att man stiger utanför den omedelbara upplevelsen för att konstruera något slags minnesfragment. Nuet får stå tillbaka för en tänkt framtid. Men å andra sidan kan jag känna tjusningen med att ha dokumenterat sin resa eller något annat tillfälle i ens liv som man sedan nostalgiskt kan återvända till. Det samma kan kanske sägas om ljudinspelning, men den känns inte lika påträngande och har mer en egenskap av passivitet av typen “starta inspelning, glöm bort”.
Det jag kommer att tänka på med inspelning av ljudlandskap på resor är skivbolaget Sublime frequencies som ger ut skivor med ljudkollage av radiosändningar i “exotiska” länder samt inspelningar av rena ljudlandskap som på BUSH TAXI MALI: Field Recordings From Mali. Det här skivbolaget sitter verkligen på en skatt och är väl värt att kolla in.
Schafer tar också upp vad han kallar ljudlandmärken och menar att alla samhällen har sina egna sådana. Ett ljudlandmärke är då ett unikt ljud med vissa kvalitéer som knyter det till en viss plats, på så vis menar han låter inget samhälle som något annat. Här borde man kanske också problematisera likheterna med tidigare nämnda indelning av ljud i kategorier typiska för till exempel kön. Dock kan jag tänka mig att skillnaderna mellan olika europeiska storstäder borde vara ganska små, med tanke på det ganska standardiserade urbana rummet, men kanske ändå inte. Han tar upp en undersökning som gjordes i olika städer runt om i världen där man mätte antalet tutningar av bilister. Där var skillnaderna faktiskt ganska stora. Stereotypen verkade stämma ganska bra om man ser på extremerna, man mätte tio minuter per timme under nio timmar och Stockholms medelvärde blev 25 medan Kairo hade 1150.
Som en introduktion till ämnet ljudmorfologi, variationer inom olika klasser av ljud, ger han uppgiften att spela in så många kontrasterande exempel av samma ljud som möjligt. Till exempel biltutor eller dammsugare. Intressanta frågor här är hur man egentligen ska sortera lika och olika ljud om man nu låt säga vill dokumentera dem inför framtiden. Räcker det att spela in en bok som slås igen med en duns eller ska man fånga in många sådana ljud som kanske bara skiljer sig minimalt från varandra? För mig förefaller det i så fall viktigt att på något sätt dokumentera vad ljudet föreställer eftersom ljuden ensamma i en annan kontext kanske tolkas som att komma från någon annan källa än den verkliga. Här kan man också se att man måste ta ställning till vad som är viktigast, själva ljudet i sig självt eller källan som det kommer ifrån. Jag har inte läst på ordentligt om Musique concrete, men har för mig att hela idén där bygger på att se de olika insamlade ljuden som ljud i sig och bortse från vilken källa ljudet kommer ifrån. Att man till exempel använder sig av en dörr som slås igen är alltså inte tänkt att vara direkt betydelsebärande.
Schafer tar också upp det här med att olika ljud försvinner från ljudlandskapet och att nya ljud tillkommer. Oftast handlar det om olika maskiner som blivit gamla, en telefon som ringer med en analog signal hör man kanske inte så ofta längre. Intressant då att detta ljud så att säga kom tillbaka genom ringsignalen “Old phone” i Ericssonmobiler, som låter som en gammeldags telefonsignal. Man kan också tänka sig att olika djurläten har en tendens att försvinna när asfalt och betong får ta allt större tuggor av naturen. Att ljud försvinner kan också kopplas till inspelning av ljud, kanske vore det en idé att spela in ljud innan de försvinner och göra något slags museum av dem som Schafer föreslår?
Ljudbildning är en bok som man plöjer igenom ganska snabbt, längre tid tar det att utföra alla övningarna. Jag testade bara ett fåtal av övningarna, men bara att läsa igenom dem var en riktig öronöppnare. Man kommer på sig själv att lägga märke till ovanliga ljud och att lyssna till ljud som ljud i sig, som något som kan låta bra eller dåligt eller ha olika kvalitéer. Jag fick fundera en stund på titelns “ljudbildning”, men kom sedan på att ordet är en påhittig översättning av originalets A Sound Education, som är tvetydigt enligt “sund utbildning” och "bildning i ljud”. På det sättet är också boken ganska ljudbildande, resultatet blir förmodligen att man upplever och lyssnar till ljud på ett nytt sätt.
Schafer, R. Murray (1992), Ljudbildning. Hundra övningar i konsten att lyssna och skapa ljud, Bo Ejeby Förlag.
No comments:
Post a Comment